Jag under den senaste tiden inte gjort något nämnvärt roligt eller annorlunda i mitt liv värt berätta. förutom en grej..i sommras satt jag som vanligt på ett kalas någonstans som spårade ut i vanlig ordning. från lugn mysdricka till insane utekväll, vi fick på oss lustiga hattar och även så fick vi i oss lite för mycket grogg. nåväl, ut på krogen skulle vi för att göra bort oss. å de gjorde vi med bravur! jag hade en skitstor sombrero och Danne hade en banan mössa. fan en riktigt rolig utekväll. och sombreron var ganska populär. många som ville testa och ta bilder hit å dit. vet inte riktigt hur många jag pratade med den kvällen. men kan ju gissa på att det var en hel del folk;) kvällen var i sitt esse och då händer det, en jävligt bekant tös kommer fram och pratar med mig. om att hon ska ha min hatt. det blir inget med det sa jag till henne. de tog inte lång stund innan jag kunde lista ut vem det var! en gamal kompis syrra. hur fin som helst var hon... inte visste jag va jag gjorde den kvällen. men på något vis så satt vi där och kysstes under min hatt senare på kvällen. fantastiskt tänkte jag. detta kommer ju aldrig hända igen. dagen efter hade jag en konstig känsla. inte var jag bara bakis, nej det var något annat också. något med dendär tjejen jag träffade.. jag måste få tag i henne tänkte jag, å va gör man inte då? jo man går till nya tidens uppslagsverk: Facebook! å där va hon!nåväl, med lite stalker-kännsla så skrev jag till hon och fick fjäskat tag i hennes nummer och började tjata! :) jag kan ju inte säga att hon var speciellt medgörlig. men efter ett tag fick jag tjatat hit hon. Det var ganska nervöst första gångerna vi träffades. men på ett bra sätt liksom. visst var de tyst ibland å man visste inte va man skulle säga.. men de var endå mysig stämning på något vis. och jag måste säga att efter varje gång vi sågs så fastnade jag mer och mer för henne. och hon för mig. ville jag tro ialf. som sagt det var ingen lätt match. men känner man så man gör så måste man ju chansa. det kan ju inte gå mer än åt helvete. men tiden har gått, vi har träffats allt mer och oftare. hon här och jag hemma hos henne.Jag har även lyckats överleva att träffa hennes föräldrar, syskon och lite släkt på samma gång! så nervös som jag var då har jag nog aldrig varit i hela mitt liv. men det var endå värt det! Nu ligger jag här ensam i min säng efter en hel helg hos min Prinsessa. helt sjukt va tiden har gått fort. känns nästa konstigt att vara utan henne.Kan knappt fatta att en kyss under en jätte-sombrero kunde leda till något såhär underbart... tänk om jag inte tjatat som jag gjorde :pDu är det bästa som hänt mig min Finaste Angelina Holmström <3
